Etapp 12: Umeå - Bygdsiljum

Det här är en konversation som utspelade sig mellan oss när vi precis hade börjat planera cykelsemestern:

- Viktor: Tror du att vi kommer att landa på under 10 000 per skalle för semestern? Jag tror det är möjligt. Kanske.

- Eric: Nja, men 15 000 borde gå. Tänk på att cykeln går på minst 6 000 och att vi ska äta och bo under resan också.

Hehe. Så unga och naiva. Vi har blåst förbi 15 000kr-gränsen för längesen. Med råge. Vi har inga exakta siffror för vad allt har kostat än så länge, men magkänslan säger oss att det är kring 30 000kr, om inte mer. Per skalle. Vi vet inte riktigt om vi ska skratta eller gråta. För 30 000kr kan man göra hur mycket kul som helst. Du får en fin SAAB 9-5 för 30 000. Du kommer säkert till Thailand och tillbaka, och har massor av pengar över. Vi har cyklat 130 mil i blod, svett och tårar. Hm. Makes you wonder.

Hur som helst, nog om det. Det här är ingen ekonomiblogg! Sånt får man läsa om på annat håll. Idag har vi cyklat norrut från Umeå till Bygdsiljum. Den ursprungliga planen var Burträsk, men av två anledningar så valde vi istället Bygdsiljum. Ett: om vi åker via Burträsk så kan vi inte ta den kortaste vägen till Skellefteå utan en omväg på ett antal kilometer. Två: det fanns inga lediga stugor i Burträsk. Burträsk, ostrikets metropol! Hur kan det komma sig att det var fullbokat där tro? Jo, just nu är det Burträsk marknad vilket tydligen är en folkmagnet utan dess like. Whaddayaknow.

Likt gårdagen så gjorde vi dagens första stopp redan efter 2-3km. Gårdagens avsteg från normen rättades till, och nu var vi åter på kanelbullespåret. Vi gillar bullar helt enkelt. På OK i Ersboda blev det alltså varsin kaffe och kanelbulle. Skönt med rutiner.

De första 2-3 milen norrut från Umeå gick som på räls. Medvind, superbra cykelväder och bra underlag gjorde att den här sträckan avverkades på rekordfart. Här gjorde vi dagens andra stopp, på ICA i Bodbyn. Som ni ser hade dem Angry Birds-läsk, ett givet köp. Efter noggranna överläggningar och hårda debatter kan vi sätta vår seal of approval på den.

Därefter blev det lite tyngre. Vinden vände en aning och underlaget blev sämre. Längs den här vägen träffade vi på solklara kandidater till det framtida TV-programmet "Sveriges slöaste vägarbetare". Vi hade cyklat flera kilometer på en väg där det var uppsatt vägarbetesskyltar utan att ha sett till en enda vägarbetare. Till slut skymtades två orangea prickar vid horisonten. Vi kisade litegrann, och visst fan, där stod två vägarbetare. När vi kom fram på samtalsavstånd så såg vi att de stod och tittade på något vid vägkanten. En av dem stod och petade med en pinne på en huggorm medan den andre tittade på. Vi växlade några korta ord, och sen trampade vi vidare. Vi kan bara gissa hur länge de hade stått och petat på huggormen, och om vi ska fortsätta spekulera så tror vi inte att arbetet återupptogs inom den närmsta tiden. Humor.

Dagens tredje stopp blev Brittans café i Åkullsjön, och precis när vi gick in för att ta en kaffe så började det regna. Typiskt. Vi litar inte längre på väderleksrapporterna, det skulle ju faktiskt inte regna idag! Nåväl, vi passade på att ta en till kaffe på Brittans café och väntade ut regnet. Som sällskap satt vi och pratade strunt med vad vi bara kan anta var småortscelebriteten Brittan själv. Kors i taket!

Till slut slutade det i alla fall att regna och vi hoppade upp på cyklarna igen. Nu var det bara någon enstaka mil kvar till Bygdsiljum! Väl framme i Bygdsiljum så började vi leta efter campingen, ett projekt som skulle visa sig vara långt svårare än vad vi hade trott. Vi hamnade på en grusväg som ledde till vad vi i efterhand förmodar är en vintercamping av något slag, då den låg alldeles bredvid en skidbacke. Vi gjorde ett lappkast med cyklarna och cyklade tillbaka samma väg vi hade kommit.

Nu letade vi lite bättre på internet och lyckades faktiskt hitta ett telefonnummer till campingen i Bygdsiljum. Vi ringde. Inget svar. Vad i självaste... Vi cyklade tillbaka in till centrala Bygdsiljum. Där, på en husvägg till vad som såg ut att vara en restaurang, stod det printat "Sommarcamping". Bingo! Vi gick in och frågade om det var dem som hade hand om campingen. Det var det inte. Men, frukta inte! Tanten i kassan frågade om jag hade rätt telefonnummer. Jag visade henne det numret jag hade ringt. Hon skakade på huvudet och gick in bakom kassan. Hon kom tillbaka med en lapp med ett annat telefonnummer på. Vilken tur!

Precis när vi kom ut därifrån ringde det på min telefon. Ett obekant nummer. Jag svarade. Det var en tjej som ringde från campingen! Halleluja! Äntligen har vi fått tag på dem! Det visade sig vara en väldigt liten camping utan någon egentlig reception, utan tjejen skulle komma dit och visa oss hur vi kom in i servicehuset och lite sådant. Vi fick anvisningar för hur vi skulle ta oss dit, och väntade i några minuter. Till slut dök en bil upp, och vi betalade för oss och fick en nyckel till servicehuset. Campingen här har dock inga stugor, så inatt är vi tillbaka i tältet. Förhoppningsvis för sista gången...

Nu är det bara tre etapper kvar innan vi är hemma! Byske - Piteå - Luleå. I Byske har vi redan bokat en tvåbäddsstuga, och i Piteå ska vi sova hos Erics moster. Sen, nästa natt, sover vi hemma. Home sweet home. Gissa om vi längtar!

Och jo, såhär ser en Dollyburgare ut på Westmans i Bygdsiljum:

Dagens etapp i siffror!

Längd: 71,1km

Tid effektiv cykling: 3h 11min

Medelhastighet: 22,3km/h

Dagens...

Dagens nostalgi: Tillbaka i tältet (fortfarande blött sen natten i Övertänger)

Dagens ortnamn: En bäck full med bulla!

Dagens fajt: Viktor vs Dollyburgare. Viktor kastade in handduken. Inte hänt sen hösten 1993. Riktig högoddsare!

Dagens lyx: Nutella på frukostmackan

Etapp 11: Nordmaling - Umeå

Efter den kontrastfyllda och händelserika gårdagen somnade vi båda två rätt enkelt i stugan som vi hyrde för natten. Eftersom att vi hade tagit Nordmaling istället för Trehörningsjö så hade vi betydligt bättre läge att ta sig norrut, så vi kände att om vi fortsatte mot Vännäs så siktade vi lite väl lågt. Istället har vi styrt kosan mot Umeå, och då får vi dessutom ännu kortare imorgon. Klart å betalt!

Första stoppet efter att vi gett oss av från campingen blev ynka 2,5km därifrån, inne i "centrala" Nordmaling.

Vi anade att det skulle bli ont om tätorter längs vägen mot Umeå, så därför stannade vi och tog varsin kaffe. Dessutom hade Viktor redan hunnit bli hungrig igen, så det passade ju bra med ett stopp!

En kvart senare var vi uppe på sadlarna igen, och med ryggen i vinden och nästan helt plan väg så bara flög kilometrarna förbi. Innan vi visste ordet av hade vi avverkat nästan 3 mil på rekordfart! Hittills hade vi snittat dryga 23km/h. Här tog vi dagens andra stopp, i en liten ort som hette Gräsmyr.

Vi visste dock att vägen snart skulle svänga österut, mot Umeå, och då kanske vi inte skulle vara lika lyckosamma med vinden längre. Mycket riktigt, bara någon kilometer senare fick vi vinden i bröstet istället för i ryggen. Underlaget var dock fortsatt bra, och vädret kunde vi inte klaga på. Någon mil senare gjorde vi dagens tredje stopp, mitt på en äng ungefär 2-3 mil från Umeå.

Strax vände dock vinden igen, och nu hade vi lite sned sidvind. Sista biten in mot Umeå gick riktigt fort, och så fort vi kom in till själva staden så stack vi in på ett Statoil och tog varsin kaffe och muffins (jag vet! Vad hände med kanelbullarna liksom?). Gott!

Vi tog det rätt lugnt efter detta, och letade upp campingen vi skulle spendera natten på. Därefter cyklade vi igenom centrala Umeå och upp till Mariehem där First Camp håller till. Såhär ser vårt högkvarter ut för natten:

På First Camp tog de ordentligt betalt för den här stugan, 590kr och då är det inte ens riktiga sängar! Vi delar på en bäddsoffa. Fortfarande skönare än tält förvisso, men vi har bott i finare stugor för nästan halva priset. Skämmes, First Camp!

Sen vi kom fram till Umeå har vi tagit det rätt lugnt. Vi hade pejlat in en gammal kompis från gymnasietiden som vi skulle möta upp, men han slutade inte jobbet förrän vid 17-snåret. Vi tog en dusch och sen chillaxade vi to the max i stugan. Efteråt gick vi och käkade finpizza och under en dryg timma senare bytte vi idrott från cykling till bowling. Skönt med lite omväxling!

Sammanfattningsvis har dagens etapp gått riktigt bra, inga större motgångar eller besvär. Cyklingen har gått fort, men vi har inte känt oss stressade. Såhär borde alla dagar vara på en cykelsemester!

Dagens etapp i siffror!

Längd: 71km

Tid effektiv cykling: 3h 15min

Medelhastighet: 21,8km/h

Dagens...

Dagens ortnamn: Hallen!

Dagens citat: Har du käkat blängsylta eller? - Eric Hansson

Dagens milstolpe: Umeå! Nu börjar det verkligen kännas som hemma

Dagens ljusglimt: En etapp helt utan missöden, besvär eller olyckor. Första på länge!

Dagens surprise: Viktor ramlade inte något idag!

Dagens ord: Att försmäkta. Eric säger det hela tiden, Viktor blir förvirrad

Dagens anklagelse: Viktor vann bowlingen. Eric tror att det är mygel inblandat

Etapp 10: Själevad - Nordmaling

Det har varit en lång dag idag. En lång dag full av kontraster. I ena stunden har vi legat på backen med uppskrapat knä, och i andra stunden sitter vi inomhus och dricker kaffe och äter gofika. I ena stunden cyklar vi på en dyngsur och spårig grusväg i världens hällregn, och i andra stunden sitter vi nyduschade inomhus och har precis ätit en jättegod restaurangmiddag. I ena stunden har vi en cykel som behöver repareras och vi funderar allvarligt på om vi måste ta bussen till Nordmaling, i andra stunden cyklar vi på en perfekt cykelväg i perfekt cykelväder. Som sagt, fullt av kontraster.

Men, låt oss backa tillbaka bandet litegrann. Under natten har vi vaknat flera gånger av åska och det ihophängande hällregn som föll på stugans tak. Illavarslande! När vi sedan vaknade vid 06:30 i vanlig ordning så visade det sig att det fortfarande regnade ute. Vi sov en stund till, och strax före åtta var vi klarvakna. Det regnade fortfarande! Crap.

Nåväl. Vi drog på regnskydden och regnkläderna och cyklade iväg i regnet. Inget ska stoppa oss! Dagens första uppdrag var att få den trasiga ekern fixad. Det var på bakhjulet den hade gått av, och för att komma åt att ta lös den trasiga ekern och sätta dit en ny måste man plocka ner hela bakhjulets drev. För att göra det behöver man (i alla fall på våra cyklar) ett specialverktyg som vi inte hade med oss. Därför var vi alltså tvungna att hitta en cykelhandlare som hade tid att byta ekern med kort varsel. Dagen innan hade vi ringt runt till ett par olika cykelhandlare för att kanske få en tid samma dag. Det hade vi dock inte lyckats med, men en av dem sa att vi kunde komma in så fort de öppnade idag, Tommys. Tommys låg lite utanför Örnsköldsvik i en liten ort som hette Domsjö, så vi styrde kosan ditåt.

Väl framme efter en knapp mils cykling så knackade vi på, och vi fick veta att cykelkillen var på semester. Hm. Knepigt. De bad oss istället prova på Sjöbloms, som var samma ställe som vi hade köpt ekrar på dagen innan. Vi ringde dit och förklarade situationen, och beskedet de kunde ge var att om vi kom förbi så kunde de kanske fixa det idag. Taget! Sjöbloms ligger inne i centrala Örnsköldsvik, så vi styrde kosan ditåt istället. En halvmil senare var vi framme, och vi fick ett varmt besked vid ankomsten: kom tillbaka om en timme så är det fixat.

Under tiden gick vi och tog en fika i en av (?) galleriorna i Örnsköldsvik. Nu hade klockan hunnit bli 11 ungefär, och vi hade egentligen inte kommit någonstans. Dessutom regnade det fortfarande och vi såg inga tecken på att det skulle avta. Vi började diskutera alternativ fram och tillbaka. Vi diskuterade att stanna en natt till i Örnsköldsvik och börja tidigt nästa dag, och vi diskuterade att ta bussen till Nordmaling och fortsätta därifrån nästkommande dag. Det gick så långt att vi kollade upp när bussen gick, och om man kan ta med cyklarna på bussen. Vi gick till och med ner till Örnsköldsviks resecentrum för att få mer information. Där jobbade dock ingen, så vi fick inga svar. Vi gick tillbaka till Sjöbloms och fick till slut ett gott besked: cykeln var klar! Fantastiskt att de med så kort varsel kunde fixa det. Props till Sjöbloms i Örnsköldsvik! Dessutom var det ofattbart billigt, 150kr! Galet!

Ytterligare en glad nyhet var att regnet hade börjat avta. Vi avfärdade våra tankar på att ta bussen och beslöt oss för att cykla mot Nordmaling istället. Om det är någon som läser det här så minns ni kanske att planen idag inte alls var Nordmaling, och det är helt rätt. Vi upptäckte att om vi tar Nordmaling istället för Trehörningsjö så får vi lite längre idag, men mycket kortare imorgon. Ett lätt val.

Vi fortsatte alltså cykla norrut från Örnsköldsvik i lätt duggregn. Snart kom cykelsemesterns tredje vurpa, och den andra på två dagar. Återigen stod Viktor för underhållningen! Vi skulle upp för en trottoarkant och han hade för snäv vinkel, så det tog till slut tvärstopp. Han hade inte lika tur som igår, och nu blev det högra knäet ganska uppskrapat. Aj. Blod. Vi plåstrade om det lite snabbt och fortsatte sedan.

Vägen norrut från Örnsköldsvik var faktiskt jättebra. Lite bilar, bra underlag och inte alls speciellt kuperat. Det hade dessutom slutat att regna helt. Fru Fortuna log emot oss än en gång! Snart nådde vi Gideå, och vid det här laget hade vi hunnit bli riktigt kaffesugna. Lägligt nog hade hembygdsgården i Gideå öppet, så vi slank in där och fick kaffe med dopp. Dessutom satt det lite trevligt folk där som vi passade på att snacka lite strunt med. Roligt!

Även efter Gideå fortsatte både det trevliga underlaget och det trevliga vädret. Efter ytterligare någon mil senare stannade vi till vid en pytteliten ICA-butik i en pytteliten ort som hette Flärke. Precis då började det regna igen. Attans! Tur i oturen att vi hade stannat vid en ICA-butik dock. Vi tog med oss regnkläderna in och klädde oss där inne. När vi ändå stannade så passade vi på att äta varsin glass och fylla på vattenflaskorna. Gott!

Kort därpå svängde vi på dagens sämsta väg, och kanske till och med cykelsemesterns sämsta. Det var en riktigt spårig och gropig grusväg. Dessutom regnade det ganska mycket vilket inte gjorde saken bättre. Regnet gjorde att det kändes som att cykla i smör, det var riktigt jobbigt. Vi hade förhoppningen att gruset snart skulle förvandlas till asfalt, men inte. Grusvägen var nog nästan 2 mil lång, och det gick inte fort. Dessutom saknar Viktor den bakre stänkskärmen, och ifall det nu är någon som läser det här så kan du nog lista ut vad det betyder. Jajamän. Allt blir sandigt. Allt! Täckt i ett lager av sand/grus.

När grusvägen till slut tog slut, för det gjorde den, så var det raka spåret in till campingen som ligger strax utanför Nordmaling. Självklart slutade det att regna precis när vi kom fram, och nu är det faktiskt riktigt fint väder. Så fort vi kom fram till campingen och hittat fram till stugan så spolade vi av Viktors cykel, och hela Viktor också för den delen. Båda var täckta av ett lager av sand. Sedan hoppade vi i duschen, handtvättade lite kläder, hängde upp dem på tork i ett torkskåp och letade upp campingens restaurang. Nu har vi fått i oss varsitt stort mål mat, ätit lite godis och sitter i detta nu och kollar på Simpsonsfilmen i ett varmt och skönt servicehus samtidigt som vi plitar ner det här blogginlägget. Verkligen en dag full av kontraster!

Dagens etapp i siffror!

Längd: 82,6km

Tid effektiv cykling: 4h 17min

Medelhastighet: 19,2km/h

Dagens...

Dagens ortnamn: Brösta (vi har tyvärr ingen bild på detta!)

Dagens ljusglimt: Alla människor som stöttar oss på vägen, både digitalt via bloggen, Facebook, telefon och SMS, men också alla människor vi möter längs vägen! Utan det skulle vi nog inte orka fortsätta, vi är tacksamma :)

Dagens streak: 2 vurpor på 2 dagar

Dagens milstolpe: Västerbottens län! Grannlänet! Är vi nära eller vad?!

Dagens äntligen: Tvätta! Rena träningskläder, herregud så skönt. Vi har inte direkt luktat som en sommaräng i träningskläderna på sistone

Etapp 9: Kramfors - Själevad

Dagens etapp började där den förra slutade. Kramfors. I vanlig ordning steg vi upp strax efter 06:30 (lite måste man ju få snooza?), käkade frukost och hoppade upp på sadlarna. Vi styrde kosan nordvästerut längs väg 90 i cirka 2 mil tills vi kom fram till en ort vid namn Bollstabruk. Där tog vi av österut, och strax därpå gjorde vi dagens första stopp i en liten, liten ort som hette Nyland. I vanlig ordning tog vi varsin kaffe med kanelbulle. Smaskens! Så långt hade allt gått bra, vi hade avverkat lite drygt 2 mil, det var fint väder och vi hade vinden i ryggen. De 2 milen vi hade i benen kändes knappt alls.

Kort efter Nyland passerades en till milstolpe: nu är vi norr om Ångermanälven. Feels good!

Direkt efter bron (notera svanen på den andra bilden!) svängde vi av västerut igen, och följde Ångermanälven i någon mil tills vi kom fram till en ännu mindre ort, en ort som hette Undrom. Där fanns Handlarn, så där passade vi på att köpa lite mer mat. Bröd, bananer, pålägg och ananaskonserv som vi tänkte lyxa till det med någon dag framöver.

I Undrom styrde vi återigen kosan österut en liten bit innan vi svängde höger ut på väg 335 som vi sedan skulle följa hela vägen till dagens slutdestination. Hittills hade allt gått nästan för bra för att vara sant. Vi hade avverkat ungefär 4 mil med en snittfart på ofattbara 22km/h, och vi var båda ovanligt pigga i benen.

Sa jag för bra för att vara sant? Det var det. I nästan samma ögonblick som cykeldäcken nuddade vid asfalten på väg 335 så slutade fru fortuna att le mot oss. Helvetets portar öppnade sig, ut tittade Belsebub och Höga Kusten visade sitt rätta jag. Allt detta samtidigt som någon öppnade Pandoras ask och släppte lös alla möjliga och omöjliga flygfän som finns. Det finns inte ord för att beskriva den ilska, förtvivlan och panik vi har känt under dagens cykling, men låt oss försöka.

Väg 335 - the highway to hell - kan egentligen beskrivas med några få enkla ord: backigt, blåsigt, insekter. Lägg till en varm sommardag, när svetten dryper och det är flera mil till närmsta vattenhål. Alla dessa saker kombinerade betyder att medans man cyklar i en uppförsbacke som kan mäta sig med Himalaya (vilket är jobbigt i sig), så har man tack vare den svaga medvinden inget luftmotstånd. Det betyder att man inte får den svalka som man normalt sett får av vinden när man cyklar, men det betyder även att alla världens insekter med lätthet kan flyga precis framför näsan på dig. Det är ett problem om man, som vi, är livrädda för flygande insekter av större modell. Panikångest är nog ordet vi letar efter här. I en uppförsbacke är det jättejobbigt att cykla ifrån flygande insekter, och eftersom vi cyklade längs the highway to hell - väg 335 - så fanns det gott om uppförsbackar. Och det var både jobbigt och traumatiskt för oss.

Längs väg 335 var det även ovanligt dåligt med civilisation. De första 3-4 milen såg vi inte ens till ett enda hus. Inte så konstigt egentligen, för vem fan vill bo där på ren svenska? Vi kunde alltså inte stanna till på ett fik eller fylla på vatten på vägen. Tråkigt. Jag tror dock att vi lyckades hitta den enda relativt insektsfria platsen längs hela väg 335 när vi väl stannade till och åt en snabblunch. Då var livet faktiskt rätt bra igen.

Hur som helst, nog med whinande för idag. Ja, vi har haft det jävligt idag, men det är ju samtidigt ganska självvalt. Till slut närmade vi oss civilisationen igen, och bara någon mil från Själevad hittade vi slutligen ett cafe längs vägen. Kaffe, fikabröd och en kall Fanta satt alldeles förträffligt efter många timmar i solen. På väg därifrån kom semesterns andra SPD-vurpa, och återigen var det Viktor som stod för underhållningen. Det gick dock förhållandevis bra för mig (inget blodvite), men inte för cykeln skulle det visa sig. 

Eric märkte snart att mitt bakhjul wobblade en del, och när vi sedan stannade och tittade efter så visade det sig att en eker hade gått av. Nåja, vi cyklade vidare till campingen.

Väl framme så började vi googla efter cykelhandlare i Örnsköldsvik. Planen var att vi skulle köpa en eker och själv byta ut den. Hur svårt kan det vara? Jag cyklade den knappa milen in till stan och tillbaka för att få tag på en reserveker. Väl tillbaka på campingen så visade det sig vara mycket svårare än vi hade förväntat oss att plocka isär bakhjulet för att komma åt att byta ekern. Nu ska vi sova på saken ifall vi ska ta cykeln till en verkstad imorgon som kan göra klart jobbet åt oss, eller ifall vi ska cykla på utan en eker.

Nu börjar vi närma oss slutet på det här maratoninlägget, hoppas nån orkar läsa allt det här! Det är egentligen bara en sak till vi vill nämna innan vi avrundar. När vi höll på att försöka byta ekern så kom det fram två nyfikna herrar som visade sig vara engelsmän. De hjälpte till så gott de kunde med lite tips och råd, och de var allmänt trevliga. Vi pratade lite med dem, och de bjöd över oss på lite kall dryck till deras husbilar. Vi satte ihop cykeln igen och gick över dit. Det visade sig att en av dem var gift med en svensk kvinna, och nu var de på husbilssemester i Norden. Mycket, mycket trevliga!

Dagens etapp i siffror!

Längd: 94,3km (plus 18km för Viktor som cyklade och köpte eker!)

Tid effektiv cykling: 4h 33min

Medelhastighet: 20,7km/h

Dagens...

Dagens Happy Meal: Nu var det Erics tur att käka en tartar-fluga!

Dagens ortnamn:

Dagens kortaste ortnamn:

Dagens ord: @&#}#*^[%! (censurerat, for your convenience)

Dagens hatobjekt: Väg 335. Ingen tvekan.

Dagens milstolpar: Ångermanälven, och två kommungränser. Först Sollefteå och sedan Örnsköldsvik. Huzza!

Etapp 8: Sundsvall - Kramfors

Som vi har nämnt i ett tidigare inlägg så har vi bestämt oss för att göra om rutten en del från det vi först planerade. Vi har cyklat nästan helt efter den ursprungliga planen fram till Sundsvall, men nu gör vi alltså om rutten. Tidigare gick den ganska långt inåt landet, ända in till Åsele och Lycksele. Den nya rutten är betydligt mer kustnära, och idag var alltså första etappen på den nya rutten - Sundsvall till Kramfors.

Dagens etapp började med att vi tog oss norrut ungefär 2 mil från Sundsvall, in i Timrå. Där gjorde vi dagens första pitstop (på en Gulfmack! Finns de kvar?) som bestod i varsin kaffe och kanelbulle. Gott. Där skrev vi också dagens första inlägg, med bullen i ena handen och mobilen i andra.

Från Timrå tog vi sen väg 331 nordväst. Där gjorde vi faktiskt vår första riktiga felcykling hittills, vi råkade hamna på en väg som vek av i motsatt riktning från väg 331, men som tur var hann vi kolla på kartan och cykla tillbaka de 2-3 kilometrar som blev fel för att sen svänga av på väg 331. Efter ett par mil så gjorde vi dagens andra pitstop, precis bredvid någon typ av rök (lapprök, samerök, nånting sånt). Till slut blev vi bortjagade av alla flygfän som uppenbarligen tyckte att det där var deras vindskydd. Dåligt.

Vid det här laget började vi få slut vatten och vi tänkte inte göra om samma misstag som i fredags. Därför började vi hålla utkik efter folk som var ute på gården så att man skulle våga sig fram och fråga efter lite vatten. Till slut hittade vi ett par som satt ute och stekte i solen, och vi vågade oss fram och frågade efter vatten. Vatten fick vi, och de var supertrevliga precis som alla andra vi hittills har mött. De var lite nyfikna och så och frågade vars vi var på väg, och vi fick lite tips och åsikter på rutten mot Kramfors vilket gjorde att vi valde en annan väg dit än vad vi hade tänkt från början.

Efter det blev det ont om tätorter och vi gjorde nästa pitstop precis vid en åker. Sweet. Här gjorde vi ett lite längre stopp och hann med både det ena och det andra: äta macka, äta bar, dricka vatten, kissa, spela lite på varsitt grässtrå, stepdansa och smorsla in oss med rumpkräm.

Kort efter detta vek vi av från väg 331, och färdades numera på en grusväg i mer nordostlig riktning, mot Kramfors. Det här måste ha varit den sämsta grusvägen vi har cyklat på hittills: stora stenar och väldigt guppig. Åtminstone till en början, efter någon mil tyckte vi att den blev lite bättre. Slutligen övergick i alla fall vägen till asfalt och därefter var det raka spåret in till Kramfors.

Det här inlägget skrivs på Flogsta Camping i Kramfors. Jag tror att vi har blivit lite bekväma av oss, för nu råkade vi visst ta en stuga igen. Skärpning! Campingen är för övrigt rätt schysst, fin stuga och gott om duschar och toaletter. I stugavgiften ingick även varsitt inträde till grannverksamheten: en stor poolanläggning med rutschkana och bastu. Så där har vi självklart varit och tagit oss ett dopp och en bastu. Mycket skönt!

För att summera dagen så kan vi säga att  vädret har varit bra. Soligt hela dagen, kanske snudd på för varmt. Hellre det än regn dock! Lite tung på vissa delar, men på det stora hela har det gått bra. Vilodagens effekt på dagens etapp har varit förvånansvärt liten tycker vi. Förväntningarna var förvisso skyhöga, med uttalanden som "fan, våra ben kommer kännas som raketer efter att vi har fått vila en hel dag". Inga raketer där inte. Inte ens lite smällare. Dåligt.

Dagens etapp i siffror!

Längd: 93km

Tid effektiv cykling: 4h 35min

Medelhastighet: 20,3km/h

 

Dagens...

Dagens morot: Viktor blev jagad av ett gäng arga flygfän upp för en lång och brant uppförsbacke. Det var jobbigt! Puh!

Dagens ortnamn:

Dagens spaupplevelse: Pool. Bastu.

Dagens högoddsare: Eric badade i Sverige för andra gången den här sommaren. Sound the alarm!

Dagens uppenbarelser: Vi kommer ha helt galen bonnbränna innan vi är klara med det här. Viktor kommer ha ett vitt streck på armen där GPS-klockan sitter! Eric kommer ha en brunbränd buttcrack.

Dagens smeknamn: Roykbert

Dagens milstolpar: Nu är vi i Ångermanland, och nu cyklar vi på karta 3 av 3! Tjoho!

Dagens surprise: Viktor vaknade före Eric! Vars är de flygande grisarna?

Destination: Timrå

Nu har vi alltså börjat cykla igen, och just nu sitter vi på en mack i Timrå och dricker kaffe och äter kanelbulle. Igår drog vi även om första etappen direkt efter Sundsvall så att den går till Kramfors istället för Långsele. Dagen efter det far vi vidare mot Trehörningsjö. Vi räknar med att spara någon mil på det idag. Annars finns det inte mycket mer att säga. Hörs senare ikväll!

E-on arena i Timrå.

Vilodag Sundsvall: Del 2

Vi letar efter kasinot i Sundsvall. Vi började med att leta på en stolpe:

Men där var det inte. Nähäpp. På dinosaurien då?

 

Inte där heller. Kanske på det här elskåpet?

Nä, gud så tokigt. Vem skulle lägga ett kasino på ett elskåp? Vilka knasbollar vi är! The search goes on...

Inte i påsen heller. Okej, nu börjar vi bli frustrerade. Hur kan man göra kasinot så svårt att hitta?

Och inte i godispåsen som låg på gatan heller. WTF. Kom igen nu!

Inte i rabatten...

Och inte i bankomaten. Hur kan kasinot någonsin ha några gäster om det är såhär omöjligt att hitta? Det är frågan vi ställer oss. Men till slut, bland allt detta febrila letande så hittade vi det trots allt! Voila!