Etapp 13: Bygdsiljum - Byske

Jag tror inte att någon, någonsin, har blivit så glad för att komma till Byske som vi blev när vi tidigare idag rullade in med cyklarna här. Dagen idag har förvisso gått riktigt bra, tredje dagen i rad som det går såhär bra. Men ändå, det är så otroligt skönt att komma fram. För det första är det en enorm lättnad. Man kan liksom slappna av på ett sätt som man inte kan medan man fortfarande är på väg. För det andra är det en känsla av seger som infinner sig i kroppen. Man är framme. Man kan pusta ut. Vi klarade det. En känsla vi har känt i slutet av varje etapp under hela cykelresan. Lätt en av de bättre stunderna varje dag!

Idag har det verkligen varit perfekta förhållanden för långcykling. Mulet, men inget regn och inte för kallt. Bra underlag, inte den där grovhuggna asfalten som vi tidigare har klagat på. Lite trafik. Medvind. Inga monsterbackar. Idag kan vi verkligen inte klaga på någonting. Om det är något fel på den här dagen så måste det vara att vi inte har ätit en enda kanelbulle idag. It's a crazy world we live in!

Enligt gårdagens väderleksrapport så skulle det börja regna lite lätt vid 13-tiden idag. Vi litar ju inte längre på väderleksrapporterna, men när vi klev ur tältet imorse så såg molnen allt lite ostadiga ut och regn verkade inte alltför osannolikt. Sortin från Bygdsiljums camping blev därför något tidigare än brukligt, och redan strax efter 08 var vi på väg norrut.

Vi gjorde två korta stopp mellan Bygdsiljum och Skellefteå. Inne i Skellefteå blev det ett lite längre stopp på Max, och sedan trampade vi vidare norrut längs gamla Kågevägen. Fortfarande hade det inte fallit en droppe regn på våra hjässor, trots att klockan nu var strax efter 13. Men ännu var vi inte framme, så faran var ännu inte över.

Vägen norrut från Skellefteå bjöd på fler utmaningar än vi hittills hade fått under dagen. Den började med en ganska lång stigning ut från själva Skellefteå, men den var ändå ingenting mot vad vi har mött förut. Den var ganska snabbt besegrad.

Planen sen var att vi, på Google Maps och lokalcelebriteten Brittans inrådan, skulle försöka följa småvägar längs med E4an hela vägen till Byske. Vi stannade fler än en gång och kollade kartan så att vi inte skulle hamna fel. Och det gjorde vi inte heller. Mycket riktigt så tog oss småvägarna hela vägen in till Byske. Fantastiskt!

Väl inne i Byske så tänkte vi leta reda på ett café eller liknande där man kunde få sig en kopp kaffe och en kanelbulle kanske. Det var lite lättare sagt än gjort. Till slut hittade vi något som såg ut att vara någon slags minimart. Vi parkerade cyklarna och gick in. Jackpot! Kaffe! Inga kanelbullar dock. Men, man kan ju inte få allt. Som kanelbullesubstitut valde vi varsin glass, och gick ut och satte oss på en bänk längs huvudgatan i Byske.

Vi hade ingen direkt brådska till campingen, men det fanns allt några hotfulla moln på himlen och vi hade ingen direkt önskan att bli blöta. Efter att vi lyckats få i oss kaffet och glassarna så trampade vi vidare mot campingen. Olikt strapatserna dagen innan, i Bygdsiljum, så var det här en barnlek att hitta campingen. Femstjärnig, dessutom. Det ni! Fint skareva!

När vi kommit fram till stugan så plockade vi in väskorna och låste fast cyklarna. Sen gick vi i vanlig ordning och tog en dusch. Strax därpå började vi känna oss hungriga och letade upp campingens restaurang. Viktor fick revansch efter att ha blivit pinsamt besegrad av Dollyburgaren, och 2x90g slank ner utan några som helst problem. Notera att våra tre senaste måltider har varit... Just det. Hamburgare. Pattern, anyone?

Efter maten hade vi tråkigt. Vi gick och spelade minigolf, och Eric vann med fyra slag. Då fick han lägligt nog revansch för bowlingen där Viktor vann solklart (efter vissa fuskanklagelser). Även trots att Eric vann så var det återigen Viktor som anklagades för fusk. Hur detta hänger ihop vet bara Eric.

Nu är vi tillbaka i stugan med varsin läsk, varsin godisbit och författar det här blogginlägget. En liten notering vi har gjort på alla campingar vi har varit på (vi har ju ändå hunnit med ett par styckna), är att vi verkar vara de enda i hela Sverige som är i vår ålder och hänger på campingar. Alla andra kan man dela in i tre ålderskategorier: pensionärer, barn och vuxna i åldrarna 30-50. Vi känner oss utstötta.

En annan grej vi har noterat är mängden skyltar längs vägen som det står "Loppis" på. Den har nämligen avtagit markant de senaste etapperna, med en solklar topp i Dalarna. Vi skämtar inte när vi säger att det var säkert två skyltar varje kilometer. Om vi hade fått en krona för varje loppisskylt vi har passerat så hade vi säkert, nej garanterat, haft råd med en fin Mazda från sent 80-tal. Sjukt ju! Betyder det att folk i Dalarna samlar på sig mer skräp än folk i övriga landet, eller hur ska man tolka det?

Nu är det bara två etapper kvar innan målgång. Imorgon ska vi övernatta hos Erics moster i Piteå (6 mil, kort etapp) och på söndag kommer vi hem. Nu är det lite lurigt på söndag, för Eric ska till Antnäs och Viktor till Råneå. Till Antnäs är det 6,5 mil från Piteå, och till Råneå är det 13. Viktors magkänsla nu är att hemlängtan är för stark och att han kommer mata de 6,5 extra milen på egen hand på söndag. Men vi får se. Spöregnar det eller om det är vulkanutbrott eller någon annan naturkatastrof så kanske det blir måndag. Men bara kanske.

Dagens etapp i siffror!

Längd: 91,7km

Tid effektiv cykling: 4h 10min

Medelhastighet: 22km/h

Dagens...

Dagens combobreaker: Inga kanelbullar! All work and no buns makes Viktor and Eric sad boys.

Dagens surprise: Eric satte inte på sig tröjan ut och in imorse

Dagens ortnamn: Sjöbotten!

Dagens vinnarbild: 

Dagens milstolpe: Nu har vi cyklat över 100 mil! Det bådar gott om man vill ha feta lår