fredag 12 juli 2013

Summering av 126 mil på sadeln

Jajamän, nu är det dags att bli lite nostalgiska och titta in i backspegeln över de senaste två veckornas cyklande. Vilka misstag har vi gjort? Vad har vi lärt oss? Vad har varit bra och vad har varit dåligt? Alla dessa frågor tänkte vi försöka besvara i ett summerande inlägg där vi ska dela med oss av våra erfarenheter från två veckor på cykelsadeln.

Smärta


En ganska vanlig fråga vi har fått i efterhand är om man inte får ont i rumpan av att cykla så länge. Visst fan får man det! Eller ja, rumpan är egentligen fel ord, för ont i rumpan har vi egentligen inte haft. Det är snarare mellangården vi har haft ont i, då nästan hela kroppsvikten vilar på den punkten samtidigt som hela kroppen gungar lite fram och tillbaka i takt med trampningarna. Då är det ganska självklart att man får ont! Den smärtan vänjer man sig dock vid ganska fort, eller så tänker man bara inte på den. Vi har båda cyklat med vadderade cykelbyxor som alldeles säkert har lindrat den här smärtan en del. Men ja, det har gjort ont.

Den värsta smärtan har dock inte varit i mellangården, det har varit låren som har tagit den största smällen. Åtminstone i början, efter vilodagen i Sundsvall var det som att de läkte ihop eller något. De kanske bara vande sig vid smärtan och sket i att signalera smärta till hjärnan. Hur som haver, fram tills dess gjorde de ont konstant. Hela tiden. Man kunde inte ligga och sova på sidan utan att känna av trycket och smärtan mot ena låret.

Kroppen tål dock mer än man tror, jag är själv förvånad över hur mycket stryk den tål utan att ge upp. Vi fortsatte att mala på trots smärtorna i mellangården och låren, och till slut försvinner smärtan. Försvinner är kanske fel ord, men den dämpas i alla fall. Dock är jag lite osäker på om det faktiskt gör mindre ont eller om man helt enkelt har vant sig.

På det stora hela så skulle jag inte säga att smärta i varken mellangården eller låren har varit ett stort problem. Man lär sig att hantera den och till slut försvinner den, eller dämpas. Skavsår har vi varit helt förskonade ifrån, tack och lov. Det hade varit betydligt värre än lite ont i mellangården.

Utrustning


På vår episka cykelresa har vi haft med oss och dagligen använt en hel massa utrustning. Alltifrån cyklar och pakethållare till tält, tvättlina och sporks. Utrustning som vi inte hade innan, utrustning som vi alltså har fått köpa. Till och med cyklar har vi köpt inför den här resan. Vissa saker visste vi inte ens om att vi behövde. Därför har vi lagt ner en del tid på att researcha vilken utrustning man normalt har med sig på sådana här äventyr och kanske till och med samlat på oss lite kunskap om vad som är bra och vad som är dåligt.

Vi kan börja med att säga att ingen utrustning har svikit oss på vägen. Vi har inte råkat ut för några mekaniska fel på cyklarna (som inte var orsakade av oss själva eller olycka), och ingenting annat har gått sönder heller. Inte ens en punktering har vi haft. Helt otroligt. Vi måste ha valt bra grejer alltså?

Tältet


Tältet vi har använt är ett tält som är avsett för tre personer: ett Marmot Limelight 3P. Hur det är tänkt att man ska rymmas tre personer i det är dock ett mysterium. Vi har tyckt att det har varit trångt nog för mig och Eric. De första en eller två nätterna sov vi dessutom med alla väskor inuti tältet. Det blev väldigt trångt, och vi kunde inte riktigt ligga raklånga och sova. Därefter hade vi istället väskorna utanför själva tältet, men under tak (under absiden). Då passade vi även på att snurra ihop cykelväskorna i regnskydden, bara utifall att det skulle regna riktigt ordentligt. Det fungerade bra, och väskorna klarade sig från väta alla nätter. Det var dock inte så många nätter som det faktiskt regnade, så det kanske egentligen inte bevisar någonting.

I övrigt har vi tyckt att tältet har fungerat okej. Med vetskapen att det är ett tält i budgetklasserna så har vi tyckt att det har varit förhållandevis snabbt att sätta upp och ta ned. Vikten eller storleken när det har varit ihoppackat har inte varit ett problem, utan det har fungerat bra att ha tältet tvärs över de bakre cykelväskorna. En större absid hade dock varit trevligt, och det hade dessutom varit trevligt om även absiden hade "golv" för att ännu bättre skydda mot väta.

Cyklarna


Cyklarna vi har cyklat på är två identiska cyklar med det komplicerade namnet Specialized Sirrus Disc Elite. Det är en racehybrid utrustad med 18 växlar (2*9), skivbromsar, rakt styre och punkteringssäkra däck. Det vi har köpt till och monterat är i princip pakethållare (fram+bak), plinga, stänkskärmar, flaskhållare och SPD-pedaler. En stor anledning till att vi valde just den här cykeln är att den har fästen för lowrider (främre pakethållare) på framgaffeln. Om man inte har det så kan man inte fästa lowridern med skruvar, utan istället måste man förlita sig på någon typ av buntbandsliknande lösning. Inte stabilt.

I början var jag inne på att vi skulle köpa betydligt enklare cyklar. Stora och stabila med stålram och utan växlar. Oj så glad jag är att vi inte gjorde det. I uppförsbackarna är man glad för alla växlar man har, och trots att vi har cyklat på absolut lättaste växeln så har det funnits stunder där vi har önskat att det funnits fler växlar. Mitt råd är alltså att man ska ha så många växlar som möjligt. De kommer till användning.

Cyklarna har hur som helst gått helt problemfritt, och vi har inte ett enda ont ord att säga om dem. Växlarna har fungerat bra, bromsarna likaså. Inte en enda punktering har vi råkat ut för på hela resan, så däcken har verkligen varit punkteringssäkra. Det enda som har hänt var att kedjan hoppade en gång för Eric, men på sammanlagt 246 mil så kan det förmodligen anses vara okej.

Cyklarnas bromsar var jag lite skeptiska till när vi köpte dem, då det är hydrauliska skivbromsar. Vad händer om man råkar ut för oljeläckage mitt ute i ingenstans? Nu i efterhand så ångrar jag dock inte en sekund att vi valde en cykel med skivbromsar. Med 25-30kg packning på cykeln vill man ha det, det är så värt det. Det är så mycket bättre än vanliga fälgbromsar, tro mig.

Apropå flaskhållare förresten, vi hade två stycken monterade med två flaskor på 750ml. Det betyder att man kan max ha med sig 1,5 liter vatten. Det låter kanske mycket, men såhär i efterhand så har jag funderat på om man inte hade kunnat ha en till flaska vatten. Det är inte kul när det tar slut på en riktigt varm sommardag. Normalt har en cykelram dock bara två fästen, så jag är lite osäker på exakt hur man skulle få med sig en tredje flaska. Man får kanske strunta i det och bara se till att fylla på så ofta man kan.

Cykelväskor


Vi har haft tre typer av cykelväskor med oss på resan:

Som ni ser så är alla väskor av samma märke, Vaude. Ett märke vi verkligen kan rekommendera efter vårt äventyr genom Sverige. I styrväskan har vi haft saker som man behöver ha lite mer lättåtkomligt, såsom mobiltelefon, plånbok, och energibars. Den är väldigt enkel att sätta fast och ta lös, och den har dessutom ett axelband som man kan sätta på för att enkelt kunna bära med sig den när man lämnar cykeln. Perfekt om man ska in och handla eller ta en kaffe (med kanelbulle såklart). Vi kan verkligen rekommendera att man har en styrväska om man ska cykelsemestra!

Alla väskor har genomtänkta och stabila fästanordningar som inte har strulat det minsta, varken på den mjukaste landsväg eller guppigaste grusväg. Bak- och framväskorna har exakt samma fästanordning med krokar som man hakar i och knäpper fast på pakethållarna. Dessutom har det följt med regnskydd som har varit fullkomligt ovärdeliga. Framväskorna är dock vattentäta i sig (som man kan ana av namnet), men på bak- och styrväskorna har vi använt regnskydd. Även fast vi har cyklat en hel dag i regn så har ingenting i väskorna blivit blött, inte en enda pinal. Helt fenomenalt!

En enda liten invändning är att regnskyddet på bakväskorna inte har varit helt lätt att sätta på alla gånger. Ett lite större regnskydd hade inte skadat, men å andra sidan så har det fungerat när det väl sitter på plats.

Liggunderlag och sovsäckar


Sovsäckarna vi har sovit i heter The North Face Aleutian 1S. De är avsedda för sommaranvändning och tar inte mycket plats ihoppackade. Inget ont att säga om dem heller, de har utan problem fyllt sitt syfte under hela resan. Inte alls omöjliga att få ner i förvaringspåsarna trots att de är så små.

Liggunderlagen är av märket Everest (Stadiums egna märke), de är 3cm tjocka och självuppblåsbara. Inget hotell Hilton direkt, men för sommarbruk har de fungerat bra. Även om dessa var väldigt billiga så har vi upplevt dem som vida överlägsna den gamla typen av liggunderlag som är av mer skumgummityp, både vad gäller komfort och utrymme.

Portabelt kök


En sak som vi debatterade över och diskuterade fram och tillbaka ända tills sista dagen var huruvida vi behöver ha ett portabelt kök med oss eller inte. Slutligen föll svaret på "ja", vi behöver ett. Efter lite researchande och diskussion med personalen på Addnature så föll valet på ett Optimus Crux Weekend HE. Det är ett paket som innehåller en gasdriven brännare, ett kokkärl på 0,95 liter och en stekpanna. Totalvikten (utan gasbehållare) ligger på 275g, och hela paketet tar dessutom väldigt liten plats.

Inte heller det här gasköket har vi något ont att säga om. Sanningen är den att vi båda är väldigt imponerade av det. Koktiden på nästan en liter vatten är helt ofattbart kort, och dessutom så väger det lite och tar liten plats. Dock så är det känsligt för vind i och med att brännaren är så "öppen", så om man är på lite blåsigare platser så rekommenderar vi starkt att man har någon typ av vindskydd med sig.

Övrigt


Lite andra saker som vi har haft med oss är följande:

  • Sea to Summit Tvättlina
    En smart tvättlina som har visat sig vara mycket bra att ha till hands för att hänga upp handdukar, träningskläder och annat som behöver torka. Tar nästan ingen plats. Vi hade en tvättlina från Biltema innan, men den tog jättemycket plats jämfört med den här och var dessutom helt onödigt lång. Rekommenderas!
  • JO Sport Wildo Camp-A-Box
    En låda som innehåller en spork, 2st kåsor i olika storlekar, matlåda och skärbräda. Den här har vi använt varje dag och innehåller allt du behöver i köksväg. Sporken är ovärdelig!
  • PackTowl Original M
    En liten, liten resehandduk som tar väldigt liten plats och är väldigt liten. Visade sig vara ett felköp, den är alldeles för liten och vi tyckte att den var nästintill värdelös. Vi använde riktiga handdukar istället. Kan hända att den är mer användbar i större utförande.
  • Therm-a-Rest Ultralite Pillow Case
    Ett ganska litet och tunt örngott som man kan fylla med kläder. En kudde tar väldigt mycket plats i packningen, så det var helt out of the picture att ta med sig det. Varje kväll stoppade jag in en fleecetröja i den, vilket faktiskt har fungerat över förväntan. Från början tänkte jag köpta en uppblåsbar kudde, men de var helt ofattbart dyra så lotten föll på denna istället. Kan rekommenderas!
  • Solskyddsfaktor
    Ovärdeligt. Vi kan inte understryka nog hur viktigt det här är. Vi var slarviga med det i början och brände oss en del, och det är inte kul att cykla i strålande sol när man redan har bränt sig.
  • Assos Skin Repair Gel
    Det här blev nog lite av ett felköp egentligen, det var egentligen byxfettet vi var ute efter. Den här har dock fungerat riktigt bra, och vi har smort in oss minst en gång om dagen i ljumskregionerna. Rekommenderas starkt! Får man skavsår så är det ju försent. Vad gör man då liksom?
  • Pearl Izumi X-Road Fuel
    Cykelskor med SPD-fästen, men som även fungerar bra att gå omkring i utan att det blir alltför obekvämt. Inga problem här heller, sköna både att cykla i och att gå runt i! Rekommenderas.

Resans...


Resans mörkaste stund: Örnsköldsvik. Ena cykeln var inlämnad på reparation, det regnade ute. Klockan började närma sig 12 på dagen och vi hade hittills cyklat en mil. En ynka mil. Om cykeln ens skulle hinna bli lagad samma dag så var vi skeptiska till om vi skulle hinna fram innan campingen stängde. Vi funderade allvarligt på att ta bussen till Nordmaling istället för att cykla... Oj, vilken förlust det hade varit. Som tur är gjorde vi inte det. Det slutade att regna och cykeln blev klar tidigare än vi hade trott.

Resans bästa stund: Efter att första regnet hade kommit så stannade vi för att dricka lite vatten och kanske ta en värmande kopp kaffe. Då hörde vi en röst bakom oss, det var en kvinna som var jättetrevlig mot oss. Hon bjöd oss på varsin varm kopp kaffe, och vi fick värma oss inomhus. Hon bokade även en stuga åt oss inte så långt därifrån.

Resans största misstag: Att Viktor inte monterade den bakre stänkskärmen. Allt. Blev. Sandigt.

Resans trevligaste etapp: Det är med stor sannorlikhet Bygdsiljum - Byske. Bra vägar, bra väder och lite trafik gjorde att den här dagen gick av bara farten.

Resans värsta etapp: När första regnet kom, mellan Övertänger och Alfta. Det spöregnade och vi var dåligt förberedda, vilket betydde att vi blev totalt genomblöta. Alla kläder vi hade på oss var dyngsura. Allt. Kallt var det dessutom, vi tappade känseln i både fingrar och tår. Dagen fick dock ett bra slut till slut!

Resans bästa camping: Vi har passerat många fina campingar på vägen, så att välja ut bara en är inte helt lätt. En bra camping har trevlig personal, fina duschar och servicehus, ett lugnt område och gärna en butik och en restaurang. Första campingen vi var på, i Enköping, kvalar in på alla dem. Den hade dessutom bastu!

Resans dyraste mat: På en gård strax söder om Falun så åt vi varsin smörgås, varsin kaffe och varsin bit gofika. Totalsumma: 255kr. Galet!

Resans mesta mat: Dollyburgaren på Westmans i Bygdsiljum. Det är inte ofta jag viker ner mig inför ett mål mat, men här mötte jag verkligen min överman.

Resans bästa mat: Här får jag nog lov att säga den hemlagade maten som vi åt i hos Erics moster i Piteå. Sinnessjukt gott!

Resans tråkigaste mat: Hamburgertallriken på Byske camping. Fantasilös. Tråkig. Grå. Det verkar inte som om hamburgarrevolutionen som sker på andra platser i Sverige har kommit dit än?

Resans största surprise: Eric har vid flertalet gånger yttrat "jag badar aldrig i Sverige". Well, nu har han det. Två gånger. Whaddayaknow?

Resans största skräck: Journalisten som intervjuade oss för Avesta Tidning hade själv varit på många cykelsemestrar, och kunde till vår stora fasa berätta om något som kallades för "den tredje pungkulan" som vissa manliga cyklister råkade ut för. Vi visste inte vad vi skulle tro, men vi slapp i alla fall denna tredje pungkula. Tack och lov för det!


Statistik


Längd: 1263.4km
Tid effektiv cykling: 61h 10min 36s
Medelhastighet: 20.65km/h

För Eric blev det ungefär 6 mil kortare (120 mil). Målet på en medelhastighet av 20km/h nåddes med ganska god marginal ändå, närmare 21 än 20. Det är vi mycket nöjda med. Ett annat mål som vi har haft på vägen är att vi inte ska skräpa ned något, inte ens en glasspinne ska vi tappa på vägen. Det har vi också lyckats med!

Längs hela vägen har Viktor cyklat med sin GPS-klocka, en lite äldre Garmin. Det verkar som att den har lite för begränsat lagringsutrymme, för när vi synkade över all data till datorn så verkar det som att klockan bara har kvar GPS-koordinater från Ångermanälven och norrut. Lite tråkigt, hade varit kul att se hela resvägen på en karta, exakt som vi har cyklat. Nåväl, såhär cyklade vi norr om Ångermanälven:



Det var allt för den här gången. Det kommer att komma minst ett till uppföljningsinlägg till där vi redogör exakt hur mycket den här semestern egentligen har kostat. Nu ska vi njuta ett tag av att vara lediga. Hej hopp!

1 kommentar:

  1. Angående vattenflaskor, ett sk vätskesystem på ryggen hade kanske varit ett alternativ? Hur har ni gjort med påfyllning av flaskorna, är det campingar som gäller?

    SvaraRadera